Skinande blått

Ja, Yoda fyller ett år idag- eller som i människoår, sju år.

Grattis min fyrbenta älskling!

peace out, folks.

Jag som ansett mig vara rena lyckosten som aldrig haft mensvärk i hela mitt liv får nu surt gnälla. Det är inget kul alls! Jag har inte haft mensvärk på åtta år, så varför ska jag först nu få det?!? Kunde jag inte ens slippa det? Nåja, skyller på dessa p-pillren. Inget farligt med mensvärken egentligen, bara förutom det faktum att jag kved mig av smärta i magen i morse och knappt kunde sova en blund.

Dom som påstått att p-pillren lindrar mensvärk ljuger- för mig är den ju helt tvärtom!

Nåja, ett onödigt inlägg.

Hmm. Dumt. dumt. Dumt. Kommer inte ha en enda helg ledigt bara för mig själv på väldigt länge verkar det som. Är borta till Sthlm nästa helg för att besöka moster och träffa det nyaste tillskottet i vår familj- min yngsta och sjätte kusin, Nicole, som föddes den 18 juli. Så det ska bli kul att äntligen få träffa babyn och gosa en hel del! Räknar med en massa blöjbyten, promenad ute med barnvagnen och Yoda som går bredvid, och en massa skratt. Helgen därpå åker jag till Sthlm igen, denna gång för kickoffen för Sveriges dövas ungdomsförbund. Helgen därpå tuff tuff till Skåne till älsklingen min. Sen verkar det tydligen bli SDU styrelsemöte den andra helgen i september. Den tredje september är min födelsedag, blir nog den första helgen jag är kvar i Örebro. Sen åker jag hem till Skåne den sista helgen i september för släktfesten. Den första helgen i oktober åker jag hem till älsklingens födelsedag. Helgen därpå hem till Skåne igen för tre veckor varav två veckor prao och en vecka höstlov. Ja, blir fullt upp! Sen är det hockeysäsong!!!! Gissa hur mycket jag längtar.

Tufft. Måste lära mig att ha tid för mig själv lite ibland också. Undrar hur jag kommer att hinna med allt. Men jag grejar det! Måste jag ändå göra. Sista året ändå! Sen slipper jag såna bekymmer. Förhoppningsvis!

Peace, folks.

Nu är sommarjobbet över! Fredags var sista dagen och ni anar inte hur härligt det var... Blev helt slut och utmattad när jag gick hem sista dagen och insåg då att det var bara lite mer än en vecka kvar tills Örebro.. Och jag bävar. Sista året. Tillbaka till skolvardagen. Men det ska nog gå snabbt, tio månader sen är hela gymnasieskiten över för gott för min del. Annars är det positiva med att åka tillbaka upp till Örebro så klart lägenheten- alltså ett eget utrymme. Härligt! Har faktiskt trots allt saknat lägenheten, men det betyder inte att jag saknat staden Örebro.

Men det kommer att bli tufft. Att vara borta från min underbara Tobbe, som jag tillbringat det mesta av min sommar med förutom att ha jobbat förstås. Igår var det två månader vi varit tillsammans och det är helt ofattbart, för det var ju precis i början av sommarlovet som vi träffades. Och nu är det redan två månader?
Men well, man har ändå helger. Och jag har ändå min Yoda att trösta mig med när saknaden är för stor. Och jag har också en av Tobbes jeans som jag faktiskt har använt en hel del på sista tiden.

Förresten så är Sjöjungfrun helt klart Camilla Läckbergs bästa bok hittills. Har läst alla hennes böcker under sommaren utom Isprinsessan som är den första boken. Sen är Stieg Larsson helt klart den bästa kriminalförfattaren jag läst. Blev iallafall mest kriminalböcker denna sommar.

Nu under veckan ska jag bara njuta av det sista som är kvar av sommarlovet- sovmorgon, göra ingenting vettigt och bara njuta av livet. För jag lär nog inte få mycket av den varan när skolan väl börjat.

peace, folks.

Kom precis hem efter att ha gått en runda och tittat på platta TV med farsan och brorsan. Det blev direkt ett köp när vi var inne på Expert och det var riktigt schyssta reapriser på de flesta bra märkena.

Det blev iallafall en Sony, utrustat med full hd!

Ser fram emot när pappa kör upp den till Örebro den näst sista helgen i Örebro.

Peace, folks.

Yeah, jag har velat köpa en platt TV sen min gamla TV gick sönder precis innan sportlovet i februari. Jag gick utan TV i två månader innan en ängel i form av Malin sålde sin egen mini-tv på 15 tum (eller 17 tum? minns inte) till mig riktigt billigt. Det var bara tillfälligt och att se film och sånt i en sån liten tv gav mig bara huvudvärk. Så nu blir det jakt i TV butikerna efter en platt TV mellan 37-42 tum, antingen hd ready eller full hd... hoppas på full hd om det finns nåt i min pris klass. Sen blir det en massa wii-spelande på den läckra platta TV:n.

Och sen blir det förstås en laptop köp under hösten... Blir förmodligen en Sony Vaio, för det är den enda i marknaden som är riktigt cool och förstås utrustad med blu-ray. Testade T:s egen sony vaio och den fick mig bara att bli helt kär. Blev bara riktigt imponerad hur bra datorn verkligen var. Har förstås min egen Ibook redan, men den är helt slö och långsam och har så mycket skit i sig. Dell-datorn som jag har från tolkcentralen används ju till bildtelefonen och den suger fett som blockerar vissa programvaror som man vill ha. Antar att när jag får min sony vaio får min ibook samla damm och gömmas undan.

Jag som alltid hejat på Mac och sånt får nu slutligen erkänna att visst är Macbook och såna fitnesser riktigt coola, men en sony laptop med Vista och blu-ray slår det med hästlänger. Återstår att se när det blir av med köpet, men förhoppningsvis snart... Blir sen en massa filmtittande i bästa hd-kvalité på teven. Härligt värre! Bara ren tur att jag har råd till sånt numera efter att plötsligt ha fått femdubbelt upp på bankkontot.

Peace, folks.

Ja, jag är nog den klumpigaste människan någonsin. Eller så jävla olycksdrabbad. Eller helt enkelt så ser jag mig bara inte för... eller så drömde jag mig bara bort.. Ja man kan göra en massa bortförklaringar men det faktum att jag är väldigt klumpig är nog den mest logiska. Påstår T iallafall. Han till och med hade fräckheten att komma med förslaget till ett nytt persontecken- tecknet för klumpig. Att gå rakt in i en stolpe är ju inte den första gången jag varit klumpig... gå rakt in i ett kylskåp, halkat flera gånger med mina skor, ramlat över Yoda när jag sprungit, ramlat med rullskridskorna när jag åkte med Yoda, slagit huvudet i ett skåp i skolan och börjat blöda, slagit i väggen flera gånger, och så klart gett T två hela fläskläpp helt oavsiktligt, tro det eller ej. Men att gå rakt in i en stolpe tar nog priset.

Och ja... i lördags var jag ute och gick med Yoda i ett område i Landskrona och brukade normalt följa gångstigen. Men denna gång gick jag lite till höger in i gräsmattan och såg hela tiden på Yoda. Hursomhelst så stannade jag en liten stund, sen gick jag igen och hade då inte sett mig för. Gick rakt in i en stolpe och bara så där... BANG! Jag slog huvudet så rejält att det gjorde så ont, men jag trodde att jag bara slagit i huvudet, thats all. Nej ni, jag gick ett par meter och tog handen till vänstra ansiktet och insåg då att någonstans bredvid mitt vänstra ögonbryn blödde det. Och det blödde som fan. Jag skyndade mig tillbaka till Tobbes lägenhet, gick in i toaletten och såg en helt blodig Petra i ansiktet. Jag tvättade av det och såg att det hade blivit ett jack i vänstra ögonbrynet, och att delar av håret som fanns där hade försvunnit där det blivit ett jack.

Så jag fick ta på papper och hålla det hårt mot såret. Det slutade inte blöda så T körde mig till akuten i Lund och det gick rätt snabbt, jag fick limmas om där och blev tillsagd att låta det limmas i 2 veckor så blir det inget ärr. Vare lovat, det lär nog inte bli ett ärr men jag hoppas bara att håret växer ut där... tur bara att det är en liten del av ögonbrynet, ingen störra skada skedd egentligen. Men jag fick mig ett gott skratt ändå, började skratta när jag gick in i lägenheten och T såg helt oförstående på mig medan jag höll på såret. Jag förklarade vad som hände... men sen insåg jag hur ont som fasiken det faktiskt gjorde och började böla som en barnunge. Fan, jag trodde jag var en tuffing. Men iallafall, Tobbe tyckte bara det hela var så komiskt och till och med var fräck nog att säga att jag såg badass ut med limmandet. Kanske som tagen ur en Tarantino-film. Hursomhelst, T förslog tecknet som klumpig eller pekfingret på såret där jag gick rakt in i stolpen med som mitt nya persontecken... Aldrig i livet. Men om det blir ärr (knappast) eller om det iallafall syns på ögonbrynet efter denna lilla dumma händelse kommer nog T kalla mig det andra persontecknet, annars blir det i värsta fall klumpig.

Men hey, jag är ju Ärtan! Thats me. Som T sa så är jag den jag är, ingenting kan ändra på det. Sån har jag varit så länge jag kan minnas- bröt ju armen innan jag ens blivit två, brände handen när jag var runt två, fick sys i bakhuvudet när jag var fyra, etc etc. Trodde jag hade blivit för stor för sånt. Men tydligen inte.

Peace, folks.

Idag var det som varmast på jobb, så man fick svettas en hel del... men också svalkas!

Som sagt, man fick ju vara ute en hel del med barnen och det värsta är att man inte ens får bada och sånt..Bara doppa fötterna i en sån där småbarns pool. Trevligt? Njäe, men man får nöja sig med det. Men idag var jag på riktigt lekhumör med barnen och fick för mig att påbörja ett vattenkrig på dom. Inte kunde jag i mina vildaste fantasier tro att de inte alls brydde sig om att jag hade kläderna på... Jag började kasta vatten på dom och innan jag visste ordet av var jag helt blöt. Det busiga gänget med hämndsugna barn började jaga mig runt gården med en massa vattenskålar och kastade. Jag hade ingen chans. Det var kul för stunden men inte lika roligt efteråt när jag fick sitta ute i minst en timme och plågas olidligt av solen för att kläderna skulle bli torr. Men det var värt det för alla dessa leenden på barnens läppar när de avslutade vattenkriget helt nöjda.

Peace, folks.

att det alltid är killar som vet hur man mekar med datorer och sånt? Fattar nada helt enkelt när Tobbe satt och började snacka datorspråk med sina killpolare. Töntigt, helt enkelt. Sånt med hur man formaterar om datorn och liknande saker är inte heller min bästa sida, eller rättare sagt- jag vet ingenting alls hur man gör. :P Det är väl därför jag kör Mac, dom är åtminstone enklare att förstå.

Nåja, på tal om något annat.

De bästa delarna med ett sommarjobb på Motetten:
- Man får vara ute en hel del, en massa sol med på köpet.
- småbarn med sina smiles.
- knäppa konversationer som barn kör med varandra, som t.ex. "igår drömde jag en mardröm om att min syster bajsade" och annat tokigt.

De värsta delarna:
- bråkiga och skrikande småbarn
- att tvingas vara ute när det regnar
- klängiga barn.

Negativt och positivt väger lika. Det är kul att sommarjobba, iallafall för 4 veckor (bara en vecka och två dagar kvar, härligt), men att jobba hela livet på en förskola- nej tack. Skulle tröttna och vantrivas direkt.

Nu ska jag ut och köra en runda på trafikskolan, får ju hoppas jag inte krockar något idag.

Peace, folks, och njut av den svenska solen!

Faktiskt. Det är en gåta för mig att det finns folk som faktiskt ogillar barn, iallafall småbarn. Det är ju småbarn som är underbarare än underbarast.

 Idag på tåget till Landskrona fick jag all uppmärksamhet från en charmig liten ettåring med glimten i ögat, som inte kunde sitta still i sin barnvagn. Han pekade på Yoda hela tiden och pratade något som jag inte förstod, och när jag bara buuade eller gjorde nån löjlig grimas så skrattade han helgulligt. Blev helt kär bara. Har nog blivit kär i alltför många småbarn på sistone. På jobbet finns det ju ett par charmiga små pojkar som springer runt och sprider glädje runtomkring sig att det är omöjligt att bli surmulen eller arg över något.

 Småbarn sprider verkligen riktiga ena stora portioner glädjeämnen runtomkring sig med sina smilgropar, glimten i ögat och oemotståndliga blyga blick. Underbart! Det är såna ögonblick jag vet varför jag alltid vill sommarjobba på Motetten varje sommar. :P

Peace, folks.

hur man verkligen kan må bra av när någon säger "jag älskar dig."
Tobbe, på bara en kort tid har du blivit en av de viktigaste i mitt liv. Love you.

Och ja, sommaruppehållet från bloggen är officiellt över. Men räkna inte med en regelbunden uppdatering. Jag kommer att försöka komma med lite korta uppdateringar då och då, bara så att ni vet att jag lever.

Ha det gött, folks, och njuuut av den stekheta värmeböljan!