Skinande blått

Faktiskt. Det är en gåta för mig att det finns folk som faktiskt ogillar barn, iallafall småbarn. Det är ju småbarn som är underbarare än underbarast.

 Idag på tåget till Landskrona fick jag all uppmärksamhet från en charmig liten ettåring med glimten i ögat, som inte kunde sitta still i sin barnvagn. Han pekade på Yoda hela tiden och pratade något som jag inte förstod, och när jag bara buuade eller gjorde nån löjlig grimas så skrattade han helgulligt. Blev helt kär bara. Har nog blivit kär i alltför många småbarn på sistone. På jobbet finns det ju ett par charmiga små pojkar som springer runt och sprider glädje runtomkring sig att det är omöjligt att bli surmulen eller arg över något.

 Småbarn sprider verkligen riktiga ena stora portioner glädjeämnen runtomkring sig med sina smilgropar, glimten i ögat och oemotståndliga blyga blick. Underbart! Det är såna ögonblick jag vet varför jag alltid vill sommarjobba på Motetten varje sommar. :P

Peace, folks.