Skinande blått

Idag köpte jag en sån där choklad julkalender som jag gör varje år. Det enda året jag missade ha julkalender var nog när jag var i USA. Men iallafall, poängen med julkalendern är att jag faktiskt alltid lyckats äta några chokladbitar i förskott innan det ens blivit 1 december. Jag fattar inte hur jag alltid lyckas med det! Och det gjorde jag med idag. Jag får snällt vänta tills den 6 december för att få äta nästa chokladbit. Varför lär jag mig aldrig?!?

Men seriöst, jag köper dessa julkalendrar inte bara för att jag räknar dagarna till julafton. Utan för att dessa chokladbitar är gudomligt goda! :D Julkänsla till hundra iallafall.

X-mas peace

om man bortser från min en veckas ledighet nästa vecka, de tre veckorna under jullovet, sportlovet, påsklovet och så en långhelg i maj, så är det inte långt kvar tills studenten. och sen ska man ju inte heller glömma klassresan. :)

6 månader och 1 vecka och 2 dagar är det iallafall dit, men räknar man bort helger, lov och klassresan är det avsevärt mycket mindre antalet dagar kvar.

Friheten, jag längtar till den söta smaken av friheten. Att veta att vi har resten av livet framför oss och att det nu ligger i våra händer att ta nästa val. Att plugga, jobba eller upptäck världen. Var ska man flytta? Flytta hem, stanna kvar i Örebro eller flytta någon annanstans?

Jag längtar, samtidigt bävar jag.

Men mest av allt längtar jag till jul och nyår.

2008 har varit ett väldigt bra år, men jag tänker göra 2009 till ett oslagbart år. Definitivt. Jag får fundera på mina "att göra under 2009". Det har jag varit dålig på de sista åren. Vill gärna försöka förverkliga några drömmar och mål, oavsett om de är stora eller små- för allting går att uppnås bara man har viljan.

Peace out, folks.

Onsdagar är bäst. Börjar inte förrän tolv, mysigt att få vakna utan att bli väckt av väckarklockan och sen bara få gosa med Yoda hur mycket man än vill. 

Nu tror jag verkligen på uttrycket "efter regn kommer solsken." Allting löser sig alltid till det bästa.

fyfan, nu ska man äntligen klippa sig efter åtta månader. Eller nej, nio månader faktiskt. Jag hatar att klippa mig. Får alltid ångest. Men idag har jag bestämt mig för att göra nåt annorlunda med håret. Är så jävla trött på det långa håret. Så det blir något nytt. Det återstår och se vad det blir!

Första snöflingan jag sett denna vinter kom idag. Visst vet jag att det snöade innan höstlovet i Örebro men då var jag nere i Skåne och där har det inte kommit nån snö alls än.

Seriöst, älskar snö! Men kommer nog klaga om några dagar då det blivit slask. :/

Denna är nog en av mina absoluta favoritbilder på Yoda. En ren och skär glädje helt enkelt. Han kan vara jobbig ibland, rena damphunden, men jag visste vad jag väntade mig när jag fick honom och jag har inte ångrat mig ett dugg. Han förgyller livet med alla galenheter han drar mig med. Och det bästa av allt, han är så otroligt bildskön. Han blir alltid bra på bilder, om kameran ens hinner med alltså!

Jag är nästan säker på att jag vet vad jag vill göra efter studenten. Jag har typ hittat den perfekta kursen som VERKLIGEN intresserar mig. Kreativ marknadsföring är en KY utbildning i Malmö på två år och innehåller allt som jag tycker är väldigt kul. Man kan bl.a. jobba med reklam, webb eller diverse företag med media ankytning. Ska absolut ansöka till kursen och sen får vi ju se om jag kommer in på det eller inte. Det blir isåfall att studera på heltid i två hela år och det tycker jag är värt det när jag verkligen är sugen på att jobba med PR. Och alla vet ju hur mycket jag gillar fotograferi och film, så det är väl föga förvånande.

Det återstår och se vad det blir av det här. Ska också kika vidare om det finns annat som lockar. Måste ju ändå ha reservplan liksom.

Peace, folks.

Eftersom jag har fått låna pappas systemkamera (kanske kommer allt tjat om att få en egen Canon systemkamera att löna sig nu, verkar som om mina föräldrar har lyssnat och kanske ger mig en till julklapp, hoppashoppas), så har jag passat på och försökt ta en massa bra bilder på Yoda. Kom också på att jag inte satt in en bild på brorsans hund, Cassa, en rottweiler/schäfer på 3 månader.


Visst är hon söt?!?


och visst är Yoda lika fotogenetisk som alltid?

Idag får det bli en massa experimenterande med systemkameran och så lite plugg och sen lite städning.

Peace out, folks.

Ögnade igenom mina gamla bilder från sommaren 2007 och fyfan vad sugen man blev att bli brunett igen! Vågar jag ens färga håret innan student? Vill ju egentligen ha sommarblont hår på min student... nåja, kanske färga brunt efteråt? Nejmen, max beslutångest! Jag vill klippa mig kort också, men jag vet att jag kommer att sakna mitt långa hår även om jag samtidigt också är less på det. HJÄLP!

Nu tänkte jag skriva ett annorlunda blogginlägg och skriva om hur familjen Örlegård blev till!

En vacker dag den 8 april 1961 kom Per-Thomas Örlegård till världen. Ett år senare och fem månader senare, den 29 augusti 1962, kom Anneli Nilsson till världen. Per-Thomas var den förstfödde sonen till Ebbe, som var klasskamrat med Annelis pappa Gert, och Anita, som var klasskamrat med Annelis mamma Margit. Per-Thomas och Anneli växte upp på var sin sida i Skåne, Per-Thomas i Malmö och Anneli i Kristianstad, men dom träffades flera gånger under barndomens gång eftersom deras föräldrar kände varandra. Man kan nog säga att sånt var inte så ovanligt på den tiden, dövvärlden var mycket mindre då än det är idag. Till och med min pappas morbror är gift med min mammas kusin och de är inte ens döva!
Hursomhelst, fortsättningen på storyn låter så här: min mamma Anneli fick inte börja på Östervångsskolan för att hon "hörde" för bra trots att hon blev helt döv av en hjärnhinneinflammation och fick istället gå på Birgittaskolan. Hon hamnade då hos en fosterfamilj i Örebro. När hon började på gymnasiet 1978, träffade hon Per-Thomas igen och i november 1978 blev de kära. En månad senare, nyårsafton 1978, förlovade de sig. När pappa, dvs Per-Thomas, tog student en 1981 så hade han och mamma ett distansförhållande fram tills 1982, då mamma tog studenten och flyttade till Malmö. Där började mamma plugga på lärarhögskolan medan pappa jobbade på bl.a. Länsstyrelsen, senare dövföreningen. Efter att mamma tog sin lärarexamen 1985, gifte de sig den 21 juni efter att ha varit ett par i sju år. Knappa två år senare kom min storebror, Fredrik Thomas, till världen. Två år och åtta månader senare, den 21 september, kom jag. Pappa ville att jag skulle heta Petra för att det låg mycket nära Per-Thomas och så blev det. Jag fick då heta Petra Jenny Helena.

Jag har fortfarande idag svårt att tänka mig mina föräldrar som unga. Men för ett litet tag sen, inte så väldigt längesen faktiskt, hittade pappa en massa filmer som min farfar lämnat efter sig och visade då filmen från sin student. Det var helt ofattbart för mig att se mina föräldrar så unga och så kära! Min mamma var då knappt 19, i min ålder, och såg ut som en ängel. Så blond, så smal och så blyg. Pappa var sig lik, bara smalare, 20+ år yngre och väldigt ungdomlig av sig. Att de fortfarande är ett par idag! De har varit gifta i 23 år och varit ett par i 30 år. Det ter sig som en hel livstid för mig.

Mina föräldrar är nog de stabilaste människorna jag vet. De delar allting på vått och torrt och har så många gemensamma intressen. Visst har jag sett dom storbråka, men de har alltid kunnat lösa det och lägga det bakom sig. Pappa var min hjälte när jag var liten och fortfarande idag blir jag alltid så stolt när folk pratar så stort om honom. Han är bara en person alla kan tycka om, men också en person vars åsikter inte alla gillar. Han och jag är så lika på många tänkbara sätt att det är därför vi knappt kommer överens med varandra. Det går helt enkelt inte att resonera med honom om vi båda vet att vi har rätt men att det är en av oss som egentligen har fel! Och faktiskt, för att vara ärlig, så är det oftast jag som har rätt men det har han svårt att erkänna. Det har jag också när jag väl har fel, så det är väl det som gör oss så lika. Vi har samma temperant och vi är lika politiskt intresserade. Ett tag när jag var yngre ville jag bli advokat och fick senare erfara att pappa ville det också när han var ung. Sen pilot, det ville pappa med. Sen var det det där astronomiintresset, vilket pappa också hade.

Ja, det är nog med pappa jag delar mest intressen med. Från mamma har jag nog utseendet, förutom leendet och ögonbrynen som är från pappa. Man kan nog säga att jag fått bokintresset från dom båda. Längden har jag nog fått från mamma med, vi är precis lika långa och jag vill ibland till och med hävda att jag är längre än hon. Men det är jag faktiskt inte. Och min bror... ja, vad kan man säga om honom? Han är en av de lataste människorna jag vet med ett enormt sportintresse. Jag såg alltid upp till honom när jag var liten och det gör jag väl fortfarande, men vi jävlas med varandra bara för att visa att vi bryr oss om varandra. Han vet nog allt om sport. Nämn bara något och han kommer att dra en historielektion i sport. Seriöst. Han känner till det mesta, helt enkelt. Det är ett intresse som han delar med båda mina föräldrar och det är något jag knappt förstår mig på. Jag håller inte koll på vem som vann vad, vem som spelar i vilket lag, etc. men jag har nog väl vissa kunskaper. Men jag är dock inte lika insatt i det som mina föräldrar och min brorsa gör. Visst älskar jag sport- jag simmade, spelade fotboll, basket, volleyboll och innebandy när jag var yngre- men jag har svårt att se det roliga i att "titta" på sport. Jag tittar bara på VM i ishockey och fotboll samt följer lite i OS och sånt, men det är typ det enda jag gör. Jag följer aldrig slalomtävlingar, formel 1 biltävlingar eller diverse allsvenskan matcher som resten av familjen gärna gör förutom mamma förstås. Mamma följer bara friidrott, simning och slalom, de andra sporter intresserar henne knappt. När det gäller min brorsas utseende, så är han min morfar upp i dagen- speciellt när morfar var ung. Jag till och med fick en enorm chock när jag såg en bild på morfar ganska nyligen. I den bilden var morfar nog runt 20 år gammal och stod i profil och jag häpnades bara över hur mycket min brorsa påminde om honom- med en viss märkbar skillnad att min morfar hade mörkt hår.

Det finns så mycket mer jag kunde skriva om min familj, men jag sätter punkt här och kanske skriver något mer om det en annan gång.

Jag är bara väldigt nostalgisk idag för jag fick veta att pappa förmodligen hade sparat alla breven han fått från mamma under året de var åtskilda efter att pappa tagit studenten. Det fick mig då inse att de FAKTISKT varit unga en gång! Herrejösses, alltså. Är faktiskt nyfiken på dom breven och får snoka i lite när jag är hemma igen. Fan, vad jag ser fram emot att jävlas med pappa! Det är otroligt hur mycket man uppskattar mer av ens tid med föräldrarna när man blivit äldre och tillbringar mindre tid hemma. Man förstår då hur mycket man faktiskt tar allting för givet. Men det bästa med föräldrar är att de är alltid där, no matter what happens.

Som den där tavlan jag gav mina föräldrar från San Diego sommaren 2007, "I love you, mom and dad." Nu låter jag säkert som en mesig tönt. Men jag vågar åtminstone säga det rent ut. Mamma och pappa, ni är bäst. Helt enkelt.

Peace, folks.

Nu tänkte jag skriva ett så kallat argt inlägg.

Vad är egentligen skillnaden mellan en wow-spelare och en Blondinbella-wannabee? Vad är skillnaden mellan att lira ett dataspel jämfört med någon som bloggar varje 5 minut, någon som tittar på tv varje dag, någon som lirar tv-spel, någon som är ute och fikar jämnt eller shoppar på varje rea?

Faktiskt inte. Ingen skillnad alls. Man gör bara det som man gillar att göra. Gillar man att lira WOW, så får man ju lira det också. Man ska inte hacka på dom bara för att man själv inte lirar WOW och tycker det är ett idiotiskt spel. Det är bara en fördom, för vet vi, som hackar på dom, ens vad WOW är för någpt? Har vi ens lirat någon gång? Nej, härmed kan man inte skapa uppfattning. Och har man lirat och inte gillat spelet, så är det bara säga att alla tycker olika. Man ska inte göra något för att alla gör det. Man gör det man tycker om. På det sättet blir man lycklig. Jag skriver inte om mode eller om smink för att alla andra gör det. Jag skriver om saker som faller mig in för att det är de grejerna som intresserar mig. Därför tycker jag faktiskt att det är precis samma sak med en WOW-spelare som med en annan som gör det h*n tycker om- idrottar, fotograferar, bloggar, läser, spelar tv-spel.. Gå din egen väg i livet. Gör saker du känner passionerat för. Följ inte efter vad andra tycker. Bry dig inte om det är något som alla tycker är löjligt, för det är JUST vad du tycker som spelar roll.

Vi lever dock i ett moderniserat samhälle där allting är byggt på samhällets fördomar och ideal. Varför är det töntigt att spela TV spel när mycket i reklam handlar om just TV spel? Reklam på tv handlar antingen om TV spel eller om skönhet, vilket kan te sig väldigt ironiskt egentligen. Vad jag vill säga är att du kanske gillar mode, sport och att blogga. Men tänk då på att det finns folk som inte är intresserade av samma saker. De har då absolut rätt till att göra det som de tycker är kul. Därför tänker jag från och med nu inte alls hacka på någon som har någon udda intresse, för "udda" finns inte.

Återigen, gå din egen väg i livet och gör saker som du tycker är kul. Följ inte efter andra. Och döm inte andra även om du har testat, alla tycker ändå olika.

Peace out.

Hjälp mig någon!

Ska göra ett reportage i svenska C och får välja vadsomhelst att skriva om. Är så sugen på att få en intervju med någon som jobbar i ett bårhus! Har mailat några och får väl bara avvakta och se om jag får något svar. Det vore faktiskt ashäftigt att få intervjua en rättsläkare i en obduktionssal på bårhuset! Fast jag vet inte ens om jag vågar ge mig in dit. Men nåja, får se hur det går! Får jag inte tag på någon kanske jag får ge mig på drottning Silvia och hoppas på att hon ställer upp på en intervju. Knappast, vilken önskedröm det hade varit!

Peace out, folks.

Nu har jag börjat snuska i vilka kurser/program på universitetet jag kan tänka mig. Vill plugga på Lunds Universitetet eller på Malmö Högskola, eller eventuellt på en KY utbildning i Malmö om det finns något som intresserar mig till nästa höst. Funderar på ekonomiprogram, policies kandidatprogram (statsvetenskap) eller socionomprogram (inte nåt jag prioriterar egentligen p.g.a svårt och få jobb efteråt när man är döv), eller enstaka kurser som t.ex. engelska, litteratur eller media. Men är sugen på marknadsföring eller reklam, t.ex. PR och kommunikation. Har iallafall tills den 15 april att bestämma mig och göra prioriteringar i min ansökan till universitetet. Det blir spännande ändå. Vet ärligt talat inte om jag kommer plugga direkt efter, det beror på om jag kommer in nånstans och om jag har pluggmotivationen efter sommaren. Men som det ser ut nu, tror jag faktiskt att jag gärna pluggar vidare om inte jag råkar få ett bra jobb under tiden vilket kanske bara är att drömma om. Eller om inte jag vinner tio miljoner vilket ter sig bara som en väldigt naiv dröm just nu.

Nej men jag tycker själv personligen det ska bli spännande. Vet att det kommer att bli tufft att plugga, men det ska gå! Arkitektur, inredningsarkitektur, design eller industriell design verkar också väldigt lockande, så vi får se vilken kurs eller program det blir till slut! Det beror också på om jag ens bestämmer mig, annars kommer jag nog istället läsa enstaka kurser. Vill ha bestämt mig först innan jag läser på nåt program, annars blir det inte så kul att hoppa av.

Peace out, folks.

Fyfan, novembermånaden suger rejält. Det brukar ju normalt regna i oktober, men istället har regnet kommit hit i november. Och addera det med att det alltid är så mörkt ute nu när det är vintertid. Inte så roligt när man jämnt trampar på lera och nästan alltid halkar när det är så blöt i skogen. Men å andra sidan, är det bra att ha en hund i såna väder- man tvingar sig ändå att ge sig ut för långa promenader när man i vanliga fall nog hade isolerat sig inomhus. Eller kanske, det är det värsta med att ha en hund egentligen. Men å andra sidan- det är ju bra ändå, för jag skulle ALDRIG annars ha gått på promenad i såna här väder om det inte var för Yoda.

Märker att alla i klassen blivit lite deppiga av det tråkiga mörka vädret nu att ingen i klassen har någon pluggork kvar. Idag har jag äntligen lämnat in blanketten och härmed strukit över kursen Kemi B. Orkade verkligen inte med det ämne trots att läraren är mycket bättre än kemi A och jag i vanliga fall tyckte det var kul med kemi. Men jag behöver inte kemi för att komma in på det jag vill läsa på universitetet så det kändes onödigt ändå och jag har redan tillräckligt många poäng för att ta student. Så nu blir det ett ämne mindre att bekymra mig om fram tills studenten!

Ja! Idag är det 6 månader och 24 dagar kvar tills student. Jag räknar verkligen dagarna. Det är det ljusa mitt i denna tråkiga vintertiden. Men å andra sidan ser jag fram emot att få pynta lägenheten med julsaker till den första advent. Ljusstakar, jultomtar och julänglar. Det är det bästa med juletider. Jag tror faktiskt att jul är min favorit högtid. Man får pynta fint med härliga röda färger, samt guld och gröna och silver och allt annat kan tänkas. Jag ser fram emot att pynta julgranen hemma hos mina föräldrar, det är något av det bästa att göra med min pappa. Jag ser fram emot att julhandla julklappar, jag har dock inte börjat än men redan planerat vad jag ska handla till familjen. Ser fram emot att vara i Skåne i 3 veckor under jullovet och fira julafton med mina föräldrar, min brorsa, våra hundar, min farmor och så kusinerna. Jag hoppas verkligen det blir en snöig och vit jul, för då kommer jag att vara som lyckligast! det var nog sist julen -98 som det snöade. Hela tio år sen! Fyfan, jag minns alla härliga barndomsjular. Saknar tillbaka till den tiden, att alltid se fram emot julklapparna och alltid vara glad för jultomten. Jag fick även vara jultomte några julaftnar och jag fick alltid turas om med min brorsa vartannat jul om att få vara det. Jag trodde aldrig på jultomten när jag var liten, dock tyckte jag det var alltid kul att klä mig till jultomten och jag älskade att få julklappar. Jag tycker fortfarande det är kul att få julklappar, men det är roligast att ge julklappar till folk faktiskt.

Ja det ni, det blev ett litet julinlägg!

Peace out.

Det ironiska av allt var att Mathilde i början av lektionen undrade hur statistiken för antal skadade under idrottslektion per vecka det var i genomsnitt på Risbergska. I slutet av lektionen visade det sig att vi tillförde statistiken med 3 per dag. !) Mathilde blev träffad mellan benen av Gabriella när Gabriella skulle rulla under henne och hon skulle hoppa över. 2) Ivan blev träffad på huvudet mellan mina ben och det gjorde inte bara ont för honom utan även för mig. 3) Jag blev träffad i ryggen när jag skulle rulla under Mathilde och träffade istället hennes ben. Fyfan, det gjorde skitont och det värker fortfarande! Lär nog få blåmärke eller något. Och det värsta är att det träffades på precis det ställe där jag har min tatuering.

Nåja, det var nog den mest händelserika idrottslektion under hela mina två år på gymnasiet.

peace.

Det kommer bli en tung vecka bara för all sömnbrist jag haft under helgen. Hur många timmar har jag egentligen sovit sen torsdags? knappt 12 timmar.

Fredags var det tjejkväll hos Sarah med fruktsallad och en massa snack och mysiga Sunes Jul, sen var det styrelsemöte hela lördagen och så nattcup i inomhusfotboll. Jag satt och förde protokoll i ALLA matcher från kl. 21 på kvällen framemot ca kvart i sex på morgonen. Det var det värsta, ögonen var nästan i kors efteråt. Somnade direkkt när jag kom hem men vaknade ändå kl tio, vad i helvete?

Idag kommer jag nog gå runt och inte kunna göra något vettigt. Måste plugga det med, men vet inte om jag ens kommer att orka. Nåja, får se hur det blir!

Peace

herregud, jag älskar verkligen 2½ män, den är helt enkelt för grym. Alans utbrott, Jakes eviga ätande och Charlies evigande raggande, allt det är helt enkelt klassiskt.

Och nu kollar man på Vänner- den eviga lika "dumma" Joey, dinosaurienörden Ross, knäppskallen Chandler, petiga Phoebe, pedantiska Monica och så karriärkvinnan Rachel.

Komediserier slår helt enkelt allt annat. Det enda som suger just nu är att den bästa komediserien, Family Guy, inte verkar sändas på sexan längre. Saknar att kolla på den serien på kvällarna, men nåja, får isåfall skaffa DVD boxarna istället.

Peace.

Dom senaste tre veckorna har Yoda varit morgonpigg och vaknat iallafall åtminstone innan åtta, när han normalt annars i perioder brukar vara en riktig sjusovare. Men idag vill han bara sova vidare, jag tror att han är helt slut efter lekstunden med Cassa igår. Tur iallafall att jag har sovmorgon idag, så jag börjar inte förrän halv tio.. Så får väcka honom om en halvtimme för vår morgonpromenad.

Peace

Ja, nästan iallafall. Brorsan har gått och skaffat en rottweiler/schäfer blandning på 3 månader som heter Cassa. En jävla söt valp och dessutom redan mycket större än Yoda! Busig, men ändå på sin vakt i början men sen blev hon bara som helt galen. Hon och Yoda busade bara på och lekte hela tiden, nästan oavbrutet, i ungefär en och en halv timme. Väldigt roligt och se! Det fungerade faktiskt jättebra och båda blev verkligen helt slutkörda efteråt. Så mycket energi har den hunden vilket passar Yoda väldigt utmärkt. Och envis var hon ju också! Kanske inte lika envis som Yoda, men ena stunden var det hon som var envisast, den andra var det Yoda som tog övertaget och inte ville sluta. Hoppas det kommer att lugna ned sig lite sen och att de kommer överens, även om de redan gör det hoppas jag att det håller i sig.

Yoda kommer förresten att kastreras om ett litet tag. Jag har funderat på det länge och nu till slut beslutat mig för det. Jag kommer inte att använda honom till avel och då känns det poänglöst att ha hans testesteron på hög nivå när han inte får utlopp för det. Och jag vill gärna att han ska kunna bli lugnare när han träffar på tikhundar och att han inom en snar framtid ska kunna gå lös utan att jaga efter en annan hund när han får syn på en. Problemet just nu är bara att det kostar en hel del pengar, men jag tycker det är en investering värd det. Det känns tråkigt att göra så mot Yoda, men det är bäst för honom och jag vet att han kommer att må bra av det. Och kastration leder inte bara till mindre revirmarkering, utan också då slipper man risken för diverse sjukdomar som hanhundar kan få. Det finns flera fördelar, men jag har naturligtvis också översett nackdelarna men jag anser att fördelarna väger lite tyngre.

Nu har Yoda somnat sött, han är helt slutkörd ser jag! Härligt! Älskar såna dagar när han får utlopp för sin energi fullständigt.

Peace.

nejdå, närapå iallafall. det var allt bra nära.

Beslöt att få honom att gå lös, det är i såna stunder som han är som lyckligast, och det var riktigt mysigt, helt rätt tid för att låta honom gå lös. Helt mörkt ute, inte så många folk som var ute och gick. Han gick bredvid mig och sprang dit och hit tillbaka lite och nosade runt, och sen plötsligt sprang han in i skogen och jag var bara, herregud. Men stod kvar och gick och kollade om jag kunde se honom. Det kunde jag inte. Ropade två-tre gånger. Sen gick jag vidare, och plötsligt var Yoda där och hoppade på mig, som om han sa förebrående: "varför följde du inte efter mig? Jag blev ju rädd!" men sen blev han lika glad och sprallig igen och vi gick vidare på vår mysiga eftermiddagpromenad.

peace.