Skinande blått

nejdå, närapå iallafall. det var allt bra nära.

Beslöt att få honom att gå lös, det är i såna stunder som han är som lyckligast, och det var riktigt mysigt, helt rätt tid för att låta honom gå lös. Helt mörkt ute, inte så många folk som var ute och gick. Han gick bredvid mig och sprang dit och hit tillbaka lite och nosade runt, och sen plötsligt sprang han in i skogen och jag var bara, herregud. Men stod kvar och gick och kollade om jag kunde se honom. Det kunde jag inte. Ropade två-tre gånger. Sen gick jag vidare, och plötsligt var Yoda där och hoppade på mig, som om han sa förebrående: "varför följde du inte efter mig? Jag blev ju rädd!" men sen blev han lika glad och sprallig igen och vi gick vidare på vår mysiga eftermiddagpromenad.

peace.