Skinande blått

På sista tiden har det verkligen känts som om jag vunnit harmonin, lyckan i mitt liv. Sista året, skolan är riktigt great, pojkvännen som är världens bästa, vardagen som känns riktigt bra. Och nu ska man tydligen gå och lära sig breakdance med Mathilde. Wish me luck. Jag som inte alls är en dansmänniska. Fast på sista tiden, får jag erkänna, har jag blivit enormt sugen på att lära mig dansa. Som jag pratade med en viss person förra veckan så brukade jag faktiskt få lusten att dansa efter att ha sett filmer som Dirty Dancing, Grease, Footloose, Save the last dance och några andra diverse dansfilmer. Så det ska faktiskt bli skoj att prova på breakdance.

Apropå ingenting, jag kommer verkligen att sakna i synnerhet tre personer i min klass när vi tar studenten och splittras över hela Sverige. Vi är den perfekta fyran som knäppar sig hela tiden. Tufftuff är vår lilla knäppa insiderskämt, ni skulle nog inte förstå. :)

Idag fick jag veta av pappa att jag kanske får chans på prao i ett ställe som heter Thorn Lightning. Jag visste sedan tidigare att pappa skulle försöka fixa praktikplats åt mig på ett ställe där det fanns en döv som jobbade där och några som kunde teckenspråk. Men när pappa idag berättade att det var just Thorn Lightning så var jag bara..."Vad sa du?" För det är ju stället Tobbe jobbat förut! Herregud, världen blir fanimej bara mindre och mindre känns det som. Hur sannolikt är det, liksom? Livet är verkligen bara för lustigt.

Nåja, nu ska jag återgå till pluggandet och mysa lite med Yoda som sover på världens mest lustiga ställning just nu. Han kör med lustiga sovställningar hela tiden ändå, så det är föga förvånande. Men man häpnas över det hela tiden ändå. Den hunden!

Peace out, folks.